torsdag 22 januari 2015

Zombiefoten

Ja ni.. Sist jag skrev så hade jag någon slags infektion i kroppen som gav en sänka på över 200 och ett mående som kan liknas med en överkörd mumie. ;)
Jag blev bättre.. Men ändå inte bra.

Sen till nästa fantastiska sjukhustoria (hör ironin)..

På onsdagen förra veckan så var jag och familjen ute på en promenad. Jag hade nå för stora militärsockar i skorna och kände snabbt att jag var på väg att få skavsår. Och ja.. Det fick jag. Två rejäla skavsår där blåsorna sprack innan jag fick av mig skorna. Aj!
Men skavsår har ju alla haft. Även jag. Massor av gånger. Köpte compeed och sen så försökte jag att inte tänka på det mer.
Men gjorde det inte lite väl ont i vänster fot?

Dagen efter så kämpade jag på. Gjorde allt för att inte bry mig om min allt mer värkande fot. Men vid det här laget var den svår att ignorera. :(
Det kändes inte okej. Det rann från foten och den röda rodnaden spred sig snabbt. Vad nu då?

På fredagen vaknade jag upp efter en hemsk natt med en enorm värk. 
Dags att ringa vårdcentralen. Foten såg ut som något en zombie tuggat på!
Fick en tid kl 15. Fick komma in efter 17. 
Hm..
Det tog ca 2 sekunder för läkaren att fastställa att jag hade en kraftig infektion. Som förmodligen hade att göra med den jag redan hade i kroppen. 
Han ville att jag skulle in till Sunderbyn på en gång. Men jag var inte sugen på det alls. Så han rådfrågade en läkare på infektionsavdelningen på SUS och fick rådet att ge mig både Kåvepenin och Heracillin samtidigt. 8 tabletter (8g) per dag! I 10 dagar! Jösses..
Såret lades om. Aj!! Och de målade på foten med en spritpenna. Om den röda rodnaden gick över strecken så var jag tvungen åka in akut till SUS.
Shit!
Fick kyckor och sen for jag hem..
Vilken jävla soppa..

Men penicillinet har hjälpt. Men det har tagit tid. Nu 7 dagar senare så är såret helt okej men dock är smärtan i foten kvar. Men det är bättre. :)
Rodnaden är nästan borta och fotleden är inte lika stel. 
Så jag klarar det. Ännu en gång. ;) haha!
Jag får fan allt! 

Jag kan faktiskt inte annat göra än att skratta. Tragikomiskt nå jävulst. 

Jaja.. Då var den historien dokumenterad.

/Linda 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar