Dagens

Ett tag sen jag skrev nu. 

Vardagen går sakta framåt.

Även om jag forfarande springer runt i ett hamsterhjul en stor del av tiden så skymtas glimtar av ljus. 

Jag har fått tillbaka lite humor, känner mig lite smartare igen och är kapabel att röra mig utanför hemmets väggar lite mer.

Jag har varit ensam med Svea en hel del också och det har gått bra. 

Första steget var hela tiden att kunna vara mamma som jag vill igen.. Jag är inte i min fulla prakt ännu men jag är omtyckt, behövd och känner mig mer och mer tillräcklig för mitt barn. :)

Jag är enormt trött forfarande och det är såklart en käpp i hjulet. Men Svea är så duktig och påhittig och vi pysslar en hel del och leker lugna lekar tillsammans.

Nån löparmorsa som gör kullerbyttor blir jag nog ändå aldrig. ;)

Svea är min största motivation. Mitt driv framåt. Jag behöver driv. Men samtigt är det viktigt att jag stannar upp och inte springer efter framgång hela tiden. Även om det handlar om att kämpa för att bli frisk.

Jag måste se till mitt liv mer här och nu. Göra det bästa av dagen. Det kan Svea också lära mig. Barn lever alltid i nuet. 

Jag får en sån oro över framtiden på grund av att jag just nu har svårt att påverka den för att jag är i denna situation. 

Den handlar om massor av saker som går in i varandra..

Arbete, ekonomi, välmående, familjen och hela livet. Allt påverkas. Och jag är fast nånstans i mitten och kan inte ta mig lös.

Tankarna spinner i hundraelva. 

Det är just de tankarna jag nu lär mig att hantera med hjälp av KBT-terapi. 

Det ser jag fram emot.

Idag var jag på behaglig och då sa min fina sköterska att jag förhoppningvis ska kunna se tillbaka på detta om 2-3 år och förstå hur mycket bättre jag känner mig själv. Att jag faktiskt fått något bra ur det hela. Att jag faktiskt kan få möjligheten att må bättre än någonsin. 

Att jag kan fortsätta jaga mina drömmar och uppnå det jag vill. Fast må bra under tiden.

För fram tills nu har jag sprungit, stressat och oroat mig dit jag är idag.

Ständigt i behov av att uppnå och förverkliga mig själv. Prestera.. Vara bra.

Nu vill jag bara må bra.

Men jag behöver väldigt mycket hjälp på vägen. Av familj och vänner.

Har suttit inne länge nu.

Jag har inte glömt någon. Jag är bara lite ur funktion. Men jag ska bryta mig lös. 

Och jag förstår att människor lämnar utrymme. Men ni får hjälpa mig lite nu. ;)

Skicka iväg ett sms. Jag vill ses.. Jag vill prata, skratta och vara Linda. Jag har bara svårt att ta steget. 

Ge mig en spark i arslet. 

Jag kommer säkert tacka nej några gånger innan jag säger ja.

Men vänta på mig. :)

Bilder på min familj.. Ni håller mig ovanför ytan. <3

/Linda