Våran lilla Svea har haft problem med sina luftvägar i några månader. Till och från. Och med en ihållande hosta.
Och i söndags så small det bara till.
Efter en hemsk natt så vaknar Svea med 40 grader i feber. Jag lyckades snabbt ge henne en alvedon men hon var redan påverkad av den höga febern och blev svår att få kontakt med.
Hon satt i mormors famn och helt plötsligt så började vårt lilla hjärta att krampa. Feberkramp.. Tre gånger!
Fy fan.. Och svårt att andas.
Så vi fick åka ambulans från Kåbdalis till Sunderbyn. En resa på ca 15 mil.
Så jävla långt.. Usch. :(
Hon syresatte sig sämre ett tag och fick då syrgas.
Väl på sjukhuset så blir hon undersökt. Lungorna lät rossliga och det i kombination med krampen så fick vi stanna på sjukhuset för att få ordning på mediciner och annat.
Hon fick inhalera flera gånger och blev ganska snabbt piggare. Men en jobbig natt med många tårar blev det i alla fall.
Men sen började allt vända..
Vi fick åka hem dagen efter. Lillan har barnförkylningsastma som aldrig riktigt vill ge med sig.
Så vi har fått ökade doser att inhalera och en till medicin med oss hem.
Samt kramplösande om kramperna skulle återkomma.
Hon är nu mycket piggare. Har börjat äta bättre igen. Men hon är så enormt trött.
Bästa dagen har varit idag. Så vi ser ändå en förbättring. :)
Tack och lov för det.
Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. En okontaktbar unge som flåsade ytligt och hade mycket svårt att andas, med 40 graders feber som sen fick 3 feberkramper. Usch! Det var verkligen helt fruktansvärt.. :(
Alla känslor har kommit lite i efterhand nu för mig. Har kännt mig rädd och nojig även nu när läget är lugnt.
Lilla älskade Svea. Du skrämde oss verkligen.
Vi skulle inte klara oss i en värld där du inte finns. Du är vårt allt.
<3
Puss /Mama Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar