Så.. De var inte helt lätt att sluta med dem. :/ Men det gjordes, gick igenom och avslutades.
Jag fick äta dem två veckor extra på grund av mitt tillstånd men nu är jag helt utan ångestdämpande medicin. Vilket är tufft. Ska träffa läkaren på tisdag och vi siktar nog på någon mer långsiktigt medicinering samt samtalsterapi. Förhoppningsvis. :)
Jag vet inte vad jag behöver eller hur jag ska komma dit. Jag vet bara att jag inte vill må så här dåligt och att jag vill få hjälp och finna redskapen till att bli frisk igen.
Jag är redo att kämpa för mitt tillfrisknande. Säkert med en hel del biverkningar. Som jag redan fått gå igenom.. Nedtrappningen av medicinen var första svängen. Skakade och mådde skit i flera dagar. Men kom över det.
Tar en tablett för att kunna somna på kvällen.
Har länge funderat på varför det smakar som att jag suger på en enkrona och dricker kaffe samtidigt. Blä! Metallisk, bitter och besk smak i hela munnen. En mun som är enormt torr! Dricker och dricker med det hjälper inte.
Kollade på biverkningar för just denna medicin.
Vanligaste: Muntorrhet, metallisk/bitter smak i munnen, dåsighet.
Haha!! :) mitt i prick! Men skönt att veta att det liksom ska "vara" så.
Jaja.. Hoppas bara på att få rätt behandling. Är ännu bara i startgroparna. Får se om jag får en samtalsgrupp eller om det blir annan terapi. Någon slags KBT-behandling har det talas om.
För att hjälpa mig bygga upp min vardag igen. Fast med ett nytt tänk. Och med en stor respekt för stress. Jag ska lära mig hantera min stress så att den inte förgör mig igen. Detta får aldrig mer ske. :(
Jag kommer att vara mycket stresskänslig framöver. Jag måste lära mig att känna igen signalerna innan jag pangar i väggen. För det ska verkligen inte ske igen!! Ska aldrig tillbaka till denna grop igen. För den är så enormt svår att kravla sig upp ifrån.
Bara ni som varit där kan någonsin förstå. Och jag önskar verkligen inte någon detta.
Det värsta är ju faktiskt att jag gjort detta mot mig själv på ett sätt. Stressat, jobbat på och inte lyssnat på en kropp som skrikit i åratal att den inte orkar allt som pågick på en enda gång. Men jag lyssnade inte! Jag lyssnade inte.. Inte en enda gång.
Jag har haft ALLA stresssymtom ni kan tänka er. I åratal!
Började med magen. Slutade äta mjölk vilket visade vara det stora problemet så efter det blev det mycket bättre. Jag slutade i alla fall att skita blod. ;) Som jag gjort i 2 jävla år!!
Men magkatarren fortsätte. Fick tillslut ett litet magsår för flera år sedan. Nu ska du ta det lugn med stressen sa de då.
För ÅRATAL SEN! Det började då.
Kanske 5 år sen.. Minst.
Magen har alltid hängt på.. Plötsliga diarreattacker och illamående. Tillsammans med ständiga svårigheter att svälja. Vanligt vid stress och magkatarr.
Sen kom yrseln.. Det jävligaste av alla mina sjukdomsmonster.
Fick en diagnos. Menieres. Behandling i 1 års tid med massor av mediciner och terapi. Enormt dålig balans som jag forfarande dras med. Jag var så yr i perioder att jag gick med käpp och var sjukskriven 25%. Började må bättre då. För jag stressade mindre. Vid MINSTA lilla stress så blev jag skityr och ramlade på golvet igen. Ögonen for hit och dit och jag fick en enorm tinnitus. Som är kvar än!
Träffade ännu en läkare. Som inte trodde på menieres längre. Utan på något neurologiskt och kanske också psykiskt.
What?! Sa jag.. Men det verkar ju stämma. Ska forfarande få träffa neurologen.
Sen kom migränen, min endometrios och mina sömsvårigheter.
Endometriosen är en sjukdom som inte har med psykisk ohälsa att göra men jag blev mer stresspåverkad av den. Allt ökade på. Smärtan är ibland helt jävla olidlig.
Immunförsvaret var och är på botten. Lägre än lägst. Det blir så när en mår dåligt och inte tänker på det. Utan tror att en har tusen andra sjukdomar.
Ur mitt obefintliga immunförsvar kom otaliga andra sjukdomar genom åren som jag varit stresspåverkad på ett väldigt dåligt sätt. Bland annat massor av förkylningar mycket tätt efter varandra, mer astmaproblem, lunginflammationer, gallsten, rosfeber, infektioner här och där och nu också en massa hudinflammationer.
Jag är nästan alltid yrslig. Än idag.
Det försvinner inte. Men nu förstår jag också att det kan ha med min stressreaktion att göra. Jag har ofta svårt för att gå.. Det blir så bara.
Mina symtom är väldigt fysiska likväl som de är psykiska.
Håravfall, ledvärk, hörsel och synrubbningar och fortsatt viktnedgång och en massa hudproblem.
Min mens är nästan helt borta. Äter ju P-piller för behandling av min endometrios men jag brukar ha mens.. Nu har jag den 1-2 dagar. Och det är knappt något alls. :( Tyder bara på att min kropp är helt i obalans.
Folk som ser mig tittar lite speciellt på mig. Jag förstår varför. Mina ögon är alldeles urholkade och jag är likblek. Mycket blekare än vanligt.
Jag ser inte frisk ut. För jag är inte frisk. Så enkelt är det.
Jaja.. Slut på redogörelsen. Nu har ni mer inblick i hur en lång stresspåverkan kan skada en kropp. Och vilka fysiska problem en faktiskt kan få. Och att inte tala om de psykiska! Som är enorma!
Så.. Snälla!
Känner du igen dig det minsta lilla. Börja med att se över din situation. Måste du jobba och plugga samtidigt (till exempel)?. Sök sen hjälp. Sakta ner.. Och gör det för fan nu! För jag har tagit detta till den yttersta gränsen och kört hela mig in i väggen. Gör inte det! Snälla du..
Jag vet vad jag pratar om. Hade jag förstått och lyssnat på min kropp redan för 5 år sen så kanske jag hade sluppit detta. Jag tror det..
5 år av gnagande, tärande, stressande, sjukdom, oro, ångest, högt tempo, plugg, jobb och tillslut.. PANG!
Gör det inte.. Det är inte värt det.
Ta tag i stressen NU!
För din egen skull.
/Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar