Det går framåt.. Sen bakåt. Sen känns det som att livet är påväg tillbaka.. Och sen får jag bakslag och är tillbaka på ruta ett. Så är vardagen nu. Dock så klarar jag av mer än i början av min sjukdomstid. Så framåt går det.. Men EXTREMT sakta. Jag gör det jag orkar och förmår. Jag pysslar, myser och vilar. Umgås, försöker skratta och jag VILL så mycket mer än vad jag gör. Men jag tar allt med myrsteg.
Ska på läkarbesök på tisdag. Sen så forsätter min behandling i Öjebyn.
Vi får se vart allt leder. Men jag känner att jag lever.. Att jag kommer att överleva. Detta kommer att gå. Inom tid.
Inom min egen tid.
Bjuder på en massa bilder från min vardag. <3 Blandat med pyssel, kompishäng och en massa kärlek. :)
Puss /Mama Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar