Allt är inte rosenrött

Mycket faller på plats. Absolut..

Mycket i livet har blivit så jäkla bra och i mångt och mycket så känner jag mig väldigt nöjd och tillfreds med min tillvaro just nu. ;)

Men det finns sånt som gnager. Sånt som gör att man inte alltid kan somna direkt. Sånt som gör att man ibland får en sån där klump i magen.

Sånt som påminner en om att allt fan inte är rosenrött.

En sån sak handlar om mina hundar. 

Jag har inte skrivit så mycket (typ inget) om dem av den enkla anledningen att det är så sjukt jobbigt att skiva om, prata om och tänka på. :( fy fan..

I vintras fick våran älskade Ester somna in efter ett långt 13 årigt liv. Hennes död skapade ett ENOMRT hål i hela familjens hjärtan. Fy fasen vad jag saknar den lilla donnan ibland. Hon var verkligen ensam i sitt slag..

Hennes död blev något lättare att hantera eftersom vi hade Betty. Våran lilla ögonsten som är så otroligt snäll och helt underbar.

Men då kom påsken..

Och Svea blir sjukare än någonsin. Astman tar fart och vi blir inlagda på sjukhus. :(

Vi vet vad som måste göras. Vi måste ta ställning och göra ett val.

Ett enkelt val på ett sätt. För man väljer såklart alltid barnen och deras hälsa.

Men det är såklart också ett svårt val. För att välja bort Betty är ett av det jävligaste jag behövt göra. :( usch..

Helt avskyvärt jobbigt. 

Jag kan knappt tänka på det. Och när minnena kommer ikapp så håller jag på att kvävas av stenen i bröstet. :(

Vi hade dock tur. Betty hamnade hos en underbar familj. Stefan och Sara och deras fina barn. :)

Och i den familjen blir Betty kvar.

Hon ska bo hos Saras svägerska som heter Kicki. Mopsälskare och väldigt hundvan. Så Betty ska få campa, mysa och leva livet. Precis som vanligt! <3

Dock inte tillsammans med oss.. :(

Det är och har varit så svårt detta att jag knappt kan ta orden i min mun. Ser jag min mopsflicka så bryter jag ihop.

Jag har varit lite dålig på att höra av mig till Sara med familj och det är av den enkla anledningen att det gör så förbaskat ont. Jätteont.. :(

Har förträngt vetskapen om att vi förlorat båda våra hundar på kort tid.

Men försöker glädjas åt att Betty har det så fantastiskt bra där hon är.

Men smärtan och sorgen är ännu stor.

Min lilla Betty. Lilla älskade snorkfröken.

Glömmer dig gör jag aldrig. Så snälla..glöm inte mig. <3

Puss /Mama Linda